Erik A. Egervärn, Historiker och Gåxsjöättling
Ol Pålsa Krönika är för mig en fantastisk källa till kunskap om min hembygd – Gåx-
sjö. Ol Pålsas detaljrika beskrivning av livet i bygden i såväl helg som söcken är ovärder- lig. Förutom denna personliga relation till krönikan är det angeläget att sätta in den i ett större perspektiv och sammanhang.

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet var det många s k ”topografer”
som reste runt i landet och skrev ner sina iakttagelser. Inspirationskällan var nog yt-
terst Carl von Linné och hans olika ”resor” där livet i Sverige beskrevs på ett detaljrikt sätt. Linnés reseskildringar är också exempel på en tidig etnologisk/etnografsik litteratur. Även Jämtland beskrevs av resenärer som
Abraham Hulphers, Fale Burman, Johan Otto Hagström och Nils Månsson Mandelgren vars dagböcker för oss idag är värdefulla etnologiska källor. För mig framstår dock Ol Pålsa Krönika som speciellt värdefull genom att han levde mitt i den bygd han skildrar.

Många av de tidigare nämnda krönikörerna var ”hitresta akademiker” som såg på människorna utifrån en sorts observatörsroll. Ol Pålsa var en del av den verklighet han så insiktsfullt beskriver.

Sara Grut, Fil Dr i historia och ättling till Ol Pålsas fru Gunillas syster Lucia Olofsdotter
Första gången jag läste ett utdrag ur Ol Pålsa Krönika var inför firandet av Gåxsjös 600-årsjubileum då jag letade efter stoff till en utställning om kvinnor som levt på min familjs släktgård, Västgården.

Mötet med Ol Pålsas Gåxsjö och hans ömsinta beskrivningar av hustrun Gunilla – hon som var hans ideal – tog mig minst sagt med storm. Jag blev därför mycket glad när jag fick veta att denna källutgåva var på väg att bli verklighet och att fler nu får möjlighet att ta klivet in i Ol Pålsas värld. Alla historieintresserade – från ättlingar till forskare – kommer att ha stor glädje av denna skatt.

Torbjörn Junhov, Fil kand och lokalhistoriker
Ol Pålsa var bonde under 1800-talet i Gåxsjö, en tämligen normal jämtländsk by, men han själv var ovanlig. Hans krönika ger oss sentida nya perspektiv och funderingar om vart vårt samhälle är på väg. Jag känner igen mycket av Ol Pålsas moral och värderingar genom mina morföräldrar som var bönder i Laxsjö, några mil över skogen, vid förra sekelskiftet.

På Ol Pålsas tid var den stränga lutheranska nyttomoralen ett fundament i samhället. Kyrkan och prästerskapet var självklara auktoriteter. Samtidigt fanns hos befolkningen djupt rotade demokratiska traditioner, umgängesformer och värderingar. Inom byn tog man gemensamt viktiga beslut i Bystämman, i socknen i Sockenstämman eller Kyrkostämman och på högre nivå i Landstinget.

När jag läser Krönikan inser jag hur livsavgörande fisket i byns vattendrag var för Ol Pålsas samtida, liksom deras stora engagemang i de ödesdigra skogsaffärerna med storbolagen, utdikningen av byns myrmarker, dragningen av nya vägar, hästaveln och bekymren över den degenerarade grisstammen. Ol Pålsa var en stor samlare och lämnade en imponerande etnologisk samling föremål till Länsmuseet. Hans livsgärning ger ett rikt stoff att filosofera, reflektera och meditera över.

Kerstin Pålsson-Malmenstam, Gunvor Odeberg och Nils Carlsson, Ol Pålsaättlingar i tredje led
För oss i tredje generationen i rakt nedstigande led från Ol Pålsa har det varit en stor upplevelse att delta i framställningen av hans Krönika. Då vi har djupa rötter i Hurtiggården känner vi stor respekt och ödmjukhet inför det liv som våra förfäder levde på vår fädernegård och i Gåxsjö.

Våra första minnen av Ol Pålsa Krönikan, Goffarböckerna, härrör sig från sommarlovsveckorna i Gåxsjö i barndomen. Ibland var det faktiskt inte solsken och badväder utan regn, rusk och kall västablås. Då kunde de stora svarta böckerna med den tätskrivna texten plockas fram och med nytvättade händer vi fick förtroende att försiktigt bläddra och läsa så gott det nu gick. Det var spännande och om farfar/morfar Pål Olof var på humör kunde han fylla ut och bre på historierna med sina egna minnen.