Artikel från Ol Pålsa krönika

De många vägförslagen som bidragande orsak till Gåxsjö kyrka m.m. 

Wid Hammerdals Pastorats delning blef Hedningsflokälen förenat med Ström. Men Hammerdals socken var ännu stor. Och vad en särskild nämnd som skulle inkomma med förslag om nya anordningar inom Stiftet hade föreslagit var af vederbörande godkänd. Och som bland annat bestämt Att om ny Kyrka och lämpligt beläget Boställe uppfördes skulle en Komminister anställas inom församlingen. Men var skulle Kyrkan stå? Det talades ej så litet om denna fråga redan under Prosten J. Östlunds tid och denne önskade att kyrkan skulle byggas på en sådan plats att de byar m.m. som förut tillhört Hammerdal men nu Fölinge, skulle lämpligen kunna förenas med den nya församlingen. Men så hade samma nämnd föreslagit att en ny kyrka m.m. skulle byggas äfven inom Föllinge. Och då det fans 2ne aflägsna bygrupper som voro ungefär lika berättigade att bilda den nya församlingen, nämligen Skärvången m.fl. byar och Laxsjö m.fl. Men de senare skyndade på med frågan. Och Fly-kälen och Vitvattnet som då tillhörde Hammerdal, begärde att få läggas till Laxsjö blifvande församling. Och då denna fråga föredrogs vid Kyrkostämma i Hammerdal, talade undertecknad för bifall, och tänkte dervid även att om dessa byar afsöndras från Hammerdal blev Gåxsjö mycket mera centralt belägen för den nya kyrkan än Yxskaftkälen. Men var detta rätt och välbetänkt? Någon talade emot, men det torde väl vara flera än jag som talade för saken ty ansökningen beviljades. Men sedan var nog behofvet af ny kyrka i Hammerdal mindre trängande. 

Och det blef nu större inträsse för tidsenliga vägar, särskild emellan Hammerdal och Fölinge. Och då Olof Nilsson i Raftkälen m.fl. voro mycket ihärdiga, blef vägförslaget Hammerdal, Sikås, Raftkälen, Fölline ansökt af Fackman (Löjtnant Dalström) men Gåxsjö borna bevakade ej det norra alternatifvet öfver Gåxsjö, Kakuåsen och Ottsjön m.m. till Fölinge, oaktadt många ansågo detta för lämpligare. Och även landshöfding Lagerkrantz ansåg vid genomresa att en sammanbindning emellan Hammerdal och Fölinge borde komma till stånd, men att den hälst borde dragas fram i närheten af vattendragen. Och Riksdagsmannen Olof Larsson i Tullus var af samma åsigt och sände ett bref ifrån Riksdagen till sin svåger L. Lithander med förfrågan om det ej varit bättre att vägen dragits öfver Gåxsjö och Ottsjön m.fl. Men en framstående man Per som blef tillfrågat, hade ej någon hög tanke om Landsvägarnes nytta, utan tykte tvärtom, att det var bättre att ha vad man behöfde och få sitta i lugn och ro, än att få allmänna vägar och sedan sakna sin utkomst. Och vägförslaget öfver Raftkälen m.m. var det enda. Och det sades att Statsbidraget redan beviljats, men att, då det ånyo stod ett nytt förslag blef summan tagen till en väg vid Pilgrimsta. Ja, det var så att i en annan gård m.fl. i Gåxsjö som hade en annan åsigt om vägarnes behof, fick Direktör P.U. Nilsson att uppsätta en skrifvelse med begäran om undersökning af det norra alternativet. Och denna ansökan underteknades i hast af flera byar. Och äfven Laxsjöborna bifogade en särskild ansökan i enahanda syfte, der de ville ”Ödmjukast påstå” att detta var rätta läget för vägen emellan Hammerdal och Fölinge. Och Undersökningen utfördes af Major Norbeck. 

Men så blef G. Asplund Landshöfding och denne arbetade för större vägplaner, nämligen Tvärbanan genom Jämtland samt nya tillfartsvägar. Och sammanbindningsvägen emellan Hammerdal och Föllinge blef skrinlagt. Men sedan, för att åter få sin vägfråga igång begärde Gåxsjö byamän på hösten år 1875 att en Kommunalstämma skulle sammankallas, för att välja några personer som skulle inkomma till ny stämma med förslag om hvilka nya vägar som voro mäst behöfliga i Hammerdal. Detta förslag motarbetades af Raftkälens byamän m.fl. Men kommiten blef vald den 20 Novämber 1875. Och denne enades om att Kommunen borde gemensamt bekosta omläggningen af gamla Landsvägen. Men dessutom bygga en ny Landsväg från Hammerdal öfver Byarne Sikås, Gåxsjö och Kakuåsen emot Föllinge. Dock med vilkor att dessa byar och de med dem intreserade skulle tillskjuta åtta tusen kronor till den nya väganläggningen. 

Gåxsjö och Kakuåsens byamän m.fl. erbjöd sig då att lämna 5.000 Kronor (idag ca 235 000 kr), och ansågo att Sikås m.fl. borde lämna till rästen, nämligen 3.000 Kronor (idag ca 140 000 kr). Men dessa voro ej villiga dertill. Och vid en Bystämma i Sikås om denna fråga var det knappast någon mer än Anders Ersson, (Erik Johansson) och Lars Nilsson som hördes villiga att uppofra något för den nya vägen. d.v.s. för sin och vår väg såsom det praktiserades på den tiden. Och närvarande vid detta sam-manträde var det fyra ombud från Gåxsjö samt Hans Olofsson i Mo och Olof Olofsson i Sjungargården m.fl. Och den sistnämnde talade mycket bevekande för förslaget men fick mothugg af Sikåsborna. Och några ville icke ens lämna till nödig mark för vägen, och det var talare som klandrade Kommiterade för att de föreslagit att västbyggarne skulle betala något äxtra. Men det var ju ett försök att få hela Kommunen enig om förslaget. Och det hade väl varit ännu mera orättvist att fordra att Yxskaftkälens, Görviks och Raftkälens byamän m.fl. skulle ha deltagit lika mycket som Sikåsborna och vi. 

Och vid hemresan ifrån detta sammanträde voro ombuden från Gåxsjö ej så litet missmodiga, då även detta försök misslyckades, ty de förstodo nog vad tillmötesgående de hade att vänta af Sikåsborna även för en vanlig byväg, då de viste huru Raftkälens och Raftsjöhöjdens byamän m.fl. blifvit behandlade, då de skulle bygga sin Kyrk- och utfartsväg mot Sikås. Den 29 Maj 1876 föredrogs Kommiterades förslag, eller kanske rättare resultatet af deras förslag, inför Kommunalstämman i Hammerdal. Men då det fattades 3.000 Kronor i den summa som Kommiterade föreslagit som vilkor för att Kommunen skulle öfvertaga hela vägbyggnaden, kunde man nog frukta eller förutse vägfrågans fall. 

Och det var nog några och deribland Olof Olofsson i Sjungargården som fruktade att frågans fall skulle draga andra frågor med sig. Och talade derföre med kraft och värme för Kommiterades förslag. Men Sikåsborna d.v.s. talarne från Sikås m.fl. voro ej rädda för följderna af sitt afslag. Och voro så opartiska att de förordade andra vägar, samt en bro öfver Hammerdalssundet såsom behöfligare än en sammanbindnings med de västra Kommunerna m.fl. öfver Gåxsjö och Kakuåsen m.fl. byar. Och även Prosten Tellström framhöll att det var väl icke bara vägen öfver Gåxsjö som var behöflig, utan all voro nödvändiga. Men motsatta sidans talare framhöllo att vi icke kunde bygga alla vägar samtidigt, och att den föreslagna sammanbindningsvägen var nödvändigare, och yrkade bifall till Kommiterades förslag. Men då Sikås byamän fortfarande ej ville ikläda sig någon äxtra utgift för vägen måste förslaget förfalla. Ja, så kan det gå, och man torde kunna säga att denna Kommunalstämma var afgörande. 

Vägbygge Gåxsjö-Raftsjöhöjden år 1934, fr v Jonas Larsson och Sigvard Eriksson, Gåxsjö, Ragnar Hemmingsson, Brattåsen, Olof Eriksson, Gåxsjö, Per Graffmo, Brattåsen och Per Hallin, Gåxsjö. Foto Emil Jönsson, Gåxsjö. Jamtli.

Ty efter denna stämma tänkte Gåxsjöborna m.fl. ännu mer på en ny Kyrka, ty det syntes gå mer och mer emot med vägfrågan. Och det var nu även så att Landshöfding Asplund hade genom bearbetningar fått för sig att Ströms vägen borde dragas fram i närheten af Sikås och förenas med Föllingevägen vid Storbränna och förslagets upphofsmän framhöllo att det ej behöfdes någon annan sammanbindningsväg emellan Hammerdal och Föllinge m.fl. Och det var detta vägförslag som torde invärka på de ledande i Sikås och deras ”Opartiskhet”. 

För att ordna vägfrågorna i norra Jämtland utsatte Landshöfdingen ett möte med Lits, Häggenås, Hammerdal, Ström och Föllinge m.fl. Kommuner i Österåsen i Oktober 1876. Och till ombud från Hammerdal valdes E. Burman och Johan Larsson i Viken, men för västra Hammerdals inträsset hade väl Sikåsborna m.fl. velat föreslå en Sikåsbo som velat förorda det nya förslaget, men vi tykte ej om detta vägförslag och hade redan börjat tänka på ett ännu nyare förslag och Karl Henrikssom i Raftkälen blef vald på förslag af Gåxsjöbo. Och Olof Pålsson sändes som äxtra ombud från Gåxsjö enligt förslag af A. Öhrberg för att söka bevaka deras inträsse. På mötet voro Burman och J. Larsson från Hammerdal och P. Holm från Ström m.fl. eniga om ett vägförslag från Hammerdal som kunde få förenas med Föllinge vägen vid Norderåsen. Men Henriksson kunde ej vara med om detta förslag, men han var dessutom vilrådig om han skulle förorda Sikås eller Gåxsjö förslaget, så att Landshöfdingen måste påminna, att han viste att de önskade att Ström och Hammerdalsvägen skulle dragas fram i närheten af Sikås och Munkflohögen och förenas med Föllingevägen i Storbränna, vartill han sade ja. Men de andra ombuden från Hammerdal och Ström ville ej vara med om detta förslag, utan då heldre ha sin gamla väg. Och Burman samt kronofogden P. Englund förordade en sammanbindningsväg emellan Hammerdal och Föllinge öfver Gåxsjö m.fl. byar såsom den lämpligaste för västra Hammerdal. Men Landshöfdingen ville ej blanda in detta vägförslag i nu föreliggande vägfråga som afser att bereda goda utfartsvägar till Tvärbanan och dessutom var det två alternatif för vägen Hammerdal – Föllinge. Då Burman ej viste att Gåxsjö hade börjat lämna sitt gamla vägförslag såsom hopplöst i följd af motförslaget Sikås, Storbränna m.m. och derföre uppmanade han ombudet från Gåxsjö att försöka. Och det hade då varit rätt och ärligt att tala om att vi börjat tänka på ett nytt förslag som kunde ha bättre utsigt till framgång inför Landshöfdingen, men jag talade ej om huru det var. Utan framhöll att skall det blifva två vägar genom Hammerdal till Häggenås, så är det icke rätt att gå västra Hammerdal förbi, der det även är påtänkt att bygga en Kyrka. Och i följd af detta yttrande blef Sekreteraren Länsman K. Nilsson i Hammerdal tillfrågat om saken och vitsordade uppgiften om en ny Kyrka i Gåxsjö. Gåxsjö ombudet framhöll då vidare den sträcka som den nya vägen borde gå, samt huru behöflig den var för dessa aflägsna byar.

Det var endast I.K.S. som satte sig derimot, men Burman försvarade ombudets förslag. Och Landshöfdingen ville få sträckan utpekad på kartan och sedan frågade han K. Henriksson och P. Holm om de godkände förslaget och båda svarade ja. Men detta berodde delvis på ett mistag, ty varken Burman eller Holm trodde Gåxsjöborna om sådant. Men de andra ombuden från Lit, Häggenås och 3ne från Föllinge hörde och förstod vad frågan gälde. Och när de nya vägförslagen blefvo synliga i tidningarne och deribland det nya öfver västra byarne i Hammerdal och Häggenås ”blef det ej litet buller om den vägen”. Och Sikåsborna sade att förslaget om en ny kyrka hade ingen grund. Den 9 November 1876 Sammanträdde i Gåxsjö ombud från Raftkälen Raftsjöhöjden, Klumpen, Kakuåsen, Nyland och Yxskaftkälen och samtlige Gåxsjö byamän, samt Jöns Nilsson i Sikås. Och uttalade allmänt den önskan att undersökning på Statens bekostnad skulle begäras för en utfartsväg öfver västra Byarne i Hammerdal och Häggenås.

Men ombudet från Sikås förklarade det Sikås byamän beslutadt anhålla om undersökning från gamla landsvägen vid Öjbron öfver eller förbi Sikås till Munkflohögen och vidare fram till Häggenås och förklarade ombudet det de varken begärde något understöd af öfriga byarne för handslagning (handräckning), som ock att de ej ville deltaga i någon annan undersökning. Gåxsjö byamän och alla ombuden, utom nämnde Nilsson, beslutade att anhålla om undersökning af en väg från Ström öfver eller förbi Bredkälen, Yxskaftkälen, Nyland, Gåxsjö, Raftkälen m.fl. byar till Storbränna i Häggenås, der den skulle förenas med en föreslagen väg från Föllinge, och i annat fall dragas fram till Lit.

 Äfven beslutades att nödiga förberedelser för vägens ändamålsenligaste läge skulle på förhand undersökas af en för detta ändamål vald kommité, som dervid har i uppdrag att företrädesvis hafva det allmänna inträsset till mål och skulle alla nödiga kostnader i saken, samt handslagningen under förrättningen utgå efter skatt, likväl för Kakuåsen, Klumpen, Lomåsen och Sikåskälen hälften emot de öfriga byarne, och Johan Nilsson i Kakuåsen, skulle endast svara För 1 1/2 Tunnland. Och skulle nämnde kommite hafva sig pålagt att draga försorg om att å vederbörlig ort begära undersökning och i öfrigt allt som med frågans förverkligande står i samband. Till ledamöter i nämnde kommite valdes Nämndemannen Jonas Nilsson, Yxskaftkälen och Bönderna Johan Nilsson, Kakuåsen, Olof Pålsson Gåxsjö, Lars Ersson, Klumpen, och Karl Henriksson, Raftkälen och skulle nämnde Kommité ibland sig välja ordförande och äger dessa som och andra rätt att uppgå de stakningar som de finna af nöden för kommande undersökningar utan att någon ersättning derför af jordägarne får äskas. 

”Skulle sedan undersökning blifvit verkstäld å sträckan, Statsanslag beviljas, någon vägbyggnad komma till stånd, skall någon lösen för erforderlig mark icke komma företaget till tunga, utan skall byamännen inom varje by, derom öfverenshomma. Skulle någon skilnad i dagsvärken vid handslagningen intresenterna emellan uppstå, ersättes dessa efter nämnda grunder med 1 krona 50 öre (idag ca 70 kr) pr dag, samma ersättning erhålla äfven ledamöterna i kommiten för de dagar som för ofvannemde arbete erfordras. 

Hammerdal och Gåxsjö som ofvan. 

Nils Nilsson, Yxskaftkälen, A.M. Nyström, Nyland, Johan Nilsson, Erik Jönsson, Kakuåsen, A. Öhrberg, Karl Olofsson, Gåxsjö, Erik Pålsson, Olof Nilsson, Hemming Olofsson, Karl Henriksson, Raftkälen, Johan Karlsson, Olof Ersson, Klumpen och Jöns Nilsson Sikås.”

Vid detta första sammanträde i Gåxsjö som tillkommit för att öfverlägga och besluta om vägfrågan, som kommit i ett sådant nytt läge att full enighet var rådande emellan alla byarne i västra Hammerdal m.m. Och vi hoppades att om vi nu troget höllo tillsammans skulle vi och hela den på vägar vanlottade bystäckan få en behöflig väg. Men det låg dessutom i de flästas, att icke säga allas, tanke att vi även skulle ena oss om kyrkfrågan, ty i annat fall måste vi var för sig hålla tillgodo med det knappa tillmötesgående vederbörande grannbyar kunde finna för godt hjälpa till och förbättra våra dåliga kyrk och utfartsvägar. Och dessutom kände vi oss uppfordrade att bevisa att talet om en ny kyrka var ej ett tomt ord som saknade grund. Och att det icke var vi. Utan vederbörande Myndigheter som börjat och även bestämt att en ny kyrka m.m. får byggas i Hammerdal. Och då det så var, ansågo vi oss ej skyldiga att hålla tillgodo med vad som hälst i vägfrågorna. Men något skriftligt aftal i Kyrkfrågan kom ej denna gång i fråga. Men vi voro glada öfver att få förena oss om ett vägförslag som vi alla så väl behöfde. Och så skildes vi under vänskap och goda förhoppningar.

Kommunalstämman i Hammerdal den 30 Nov. 1876 var kallat för att besluta huru behöflig handslagning för de olika Landsvägsundersökningarne skulle bekostas. Men det fattades ej något afgörande beslut. Men de västra byarne i Hammerdal vidhöllo sitt redan fattade beslut att själfva bekosta hand slagning för vestra förslaget. Vid ungefär samma tid, var det även Kommunalstämma i Ström för samma ändamål (varvid 2ne Gåxsjöbor, samt J.N.S. från Yxskaftkälen deltog i densamma) och beslutades att de som voro för vestra sträckan, skulle bekosta handslagningen för denna, och alla öfriga för den östra linien.

Och vi hoppades då, att om vi höllo tillsammans skulle vi nog få väg. Men sammanhållningen har sedan brutits, ty vi öfverskattade vår förmåga att utföra vår plan. Nog fick vi landstinget att besluta att vägen skulle intagas till allmänt underhåll, då den blef behörigen afsynat, men det var icke nog att en del byar voro villiga att bekosta sina andelar då en del andra voro mindre villiga. Och dessutom har det varit många som arbetadt för sammanbindningsvägen mellan Hammerdal och Föllinge inom dessa Kommuner, samt även Kakuåsborna m.fl. Och i följd deraf blef denna vägsträcka ånyo undersökt och då af Löjtnant Prinzenkreutz. Men vägförslaget öfver Raftkälen-Gåxsjö och Nyland m.fl. byar, blef även undersökt för andra gången och då af Kapten Prinzenkreutz. Och Landshöfding K. Sparre lofvade att utvärka Stadsbidrag för denna väg om Byamännen kunde tillskjuta vad som fattades och utföra arbetet. Ty han ansåg sig ej för närvarande kunna betunga Vägdistriktet med denna vägbyggnad, då han måste ålägga vägdistrikten att bygga vägen emellan Hammerdal och Föllinge-Laxsjö vägen. Vår sammanhållning och förmåga var svagare än Hammerdals och Föllinge med fleras inträssen. Och den lilla Gåxsjö församlingen har nu kommit i ett underligt och obehagligt läge. 

Om orsaken till Kyrkobyggnaden i Gåxsjö 

Skulle väl vara den att (vi skulle) få närmare väg till Kyrkan och detta var väl motifvet för många men det var äfven så, under en lång följd af år att det var många förslag om huru de nya vägarne i Hammerdal skulle ordnas, ej blått ifråga om hufvudvägen till Östersund, utan äfven till de sydöstra Kommunerna och sammanbindningsvägen till Föllinge m.fl. Men någon enig samvärkan ville ej komma till stånd, ty det var allt för många intressen och behof af bättre vägar. Och bland andra, var ett jämförelse vis nytt förslag, att vägen från Ström till Östersund skulle gå äfver Sikås och förenas med en väg från Föllinge vid Storbränna och vidare till Häggenås och Lit m.m. Och denna väg skulle utgöra den egentliga utfartsvägen äfven från Hammerdal och Föllinge m.fl. och på samma gång en fullt tillräcklig sammanbindningsväg emellan dessa Kommuner. Och Landshöfding Asplund tyktes godkänna detta förslag. Och dermed följde att de andra byarne i västra Hammerdal, fortfarande i en oöfverskädlig framtid skulle få vara utan väg, och dertill kom att det syntes ringa hopp om medverkan till en ordentlig by och kyrkväg till Hammerdal.

Begärde Gåxsjö byamän att en Kommunal stämma skulle hållas för väljande af en kommite som skulle inkomma med förslag om hvilka vägar som voro de nödvändigaste i Hammerdal. Och kommiten den 20 November 1875 blef vald och dess förslag var så, att Kommunen skulle gemensamt bekosta en omläggning af den gamla backiga Landsvägen genom Hammerdal, samt dessutom bygga en ny landsväg från Mo till Föllinge sockengräns, öfver byarne Sikås, Gåxsjö och Kakuåsen, under vilkår att dessa byar och deras grannar skulle tillskjuta 8.000 Kronor äxtra. Gåxsjö och Kakuåsen m.fl. erbjöd sig att lämna 5.000 kronor, och ansågo att Sikås borde kunna lämna det öfriga. Men vid bystämman i Sikås var det endast tre, Anders Ersson, Erik Johansson och Lars Nilsson som talade för att Sikås borde bidraga med vad som fattades 3.000 kr. Men andra och särskild några, protesterade derimot. Vid hemresan ifrån detta sammanträde, började man att tänka på kyrkobyggnaden och vid den afgörande Kommunalstämman den 21 Maj 1876 var det en sikåsbo som kraftigast talade emot kommiterades förslag om väg öfver Sikås och Gåxsjö m.fl. byar.

Med dessa mörka utsikter, om väg till Hammerdal, samt derimot att då vederbörande respektifve nämnd och myndigheter hade föreslagit att en ny Kyrka med lämpligt belägen Komministergård kunde få byggas i Hammerdal , började vi mer och mer tänka på den nya kyrkan, för att ej vara så beroende af den besvärliga vägen till Hammerdal. Men kanske ännu mer för att ej blifva så förbigågna, vid anläggande af nya vägar. Och med stöd af förslaget om den nya kyrkan, och den stora folkmängd, inom västra Hammerdal som saknade väg, framlades på ett af Landshörding Asplund hållet sammanträde i Österåsen med Lits och Hammerdals tingslags kommuner i Oktober 1876 ett nytt vägförslag af Gåxsjö byamän m.fl. med framhållande att då det förr eller sednare kommer att byggas en kyrka i västra Hammerdal, så borde, då det nu var fråga om 2ne vägar i samma riktning genom Kommunen, den nya framdragas så att den kommer den västra bysträckan tillgodo, d.v.s. öfver eller i närheten af Norderåsen, Storbränna, Munkflohögen, Raftkälen, Gåxsjö, Nyland, Yxskaftkälen och Bredkälen till Ström. Och då Landshördingen blef inträsserat af detta vägförslag, och ingen af de många ombuden hade något att invända emot förslaget, upptog han detsamma som sitt eget. Men när detta vägförslag, jämte de andra som behandlats vid sammanträdet, blef synligt i tidningarne blef det ej så liten oro på vissa ställen. Och Sikåsborna sade att förslaget om en ny kyrka hade ingen grund för sig. 

I följd af frågornas läge och situationen i öfrigt, samlades byamännen från de västra byarne i Hammerdal på ett sammanträde i Gåxsjö den 9 November 1876, varvid man var enig om det sista vägförslaget. Och att undersökning på Statens bekostnad skulle begäras för en utfartsväg från Ström öfver eller i närheten af de västra byarne i Hammerdal och Häggenås fram till Lit. Vid detta första sammanträde som tillkommit för nämnde vägfråga, var alla af samma mening ty vi hoppades, att om vi troget höllo tillsammans, skulle vi, och hela den på vägar lottade bysträckan, få en behöflig väg. Men det låg dessutom i de flästas tanke, att vi äfven skulle ena oss om kyrkfrågan, ty i annat fall måste vi var för sig hålla tillgodo med det knappa tillmötesgående vederbörande grannbyar, Sikås och Gisselås ville bidraga till förbättring af våra dåliga kyrkvägar. Och dessutom kände vi oss liksom uppfordrade att bevisa att frågan om en ny kyrka ej var ett tomt ord. Men något skriftligt aftal i kyrkfrågan kom ej denna gång ifråga. Och så skildes vi under goda förhoppningar. 

Fämte dag jul 1881 sammanträdde i Gåxsjö enligt aftal och kallelse Gåxsjö byamän, samt många ombud från de öfriga byarne som nu tillhöra Gåxsjö församling, varvid A. Öhrberg valdes till Ordförande. Och frågan eller ändamålet med sammanträdet var, att öfverlägga och besluta om vi fortfarande skulle vidhålla vår till Kongl. Majt. ingifna ansökan om rätt att bygga kyrka och bilda egen församling, oaktadt en stor del af Yxskaftkälens byamän nu protesterade derimot. Men flera motigheter, deribland att det icke skulle vara rätta platsen för den nya kyrkan i Gåxsjö, och ännu mindre behofvet af en ny kyrka m.m.

Sedan kyrkfrågan nu hade fått mogna till inom byalagen, tänkte man ej så litet på frågans vikt, särskild den ekonomiska, varaf vägfrågan Raftkälen – Yxskaftkälen m.m. icke minst invärkade, både det stora arbetet, och det önskliga målet och särskild för att kunna bygga en farbar väg öfver Elgflon och broar öfver de stora åarne m.m. om det ej lyckades att få landsväg. Varpå A. Röst i Yxskaftkälen anmärkte, ”att han hoppades att vi slutligen skulle få väg och intill dess går det bra om vintern och på sommaren var det ej värre att gå till Gåxsjö, än att först gå i hästskog, kanske ej blott en dag och sedan köra kälavägen till Hammerdal”. Och att det fortfarande skulle blifva stora omkostnader för den lilla församlingen, ville Erik Pålsson i Raftkälen säga ”att han hade funnit att ett litet hushåll var lättare att underhålla än ett stort”. Och Johan Nilssons Enka Kerstin i Kakuåsen som hade tio barn, tykte ”att det skulle blifva mindre kostbart att hålla sina barn i Gåxsjö än i Hammerdal”.

Och då alla kände till de besvärliga vägarne till Hammerdal och det knappa tillmötesgåendet af vissa byar m.m. afslutades öfverläggningen, och man enades om att fasthålla vid den gjorda ansökningen, huru det än kommer att gå, med Yxskaftkälens protest. Och dessutom tänkte vi nog hålla tillsammans äfven i vår gemensamma vägfråga, som var en viktig faktor för sammanhållningen m.m. 

Den 11 juni 1883 blef det särskild Kyrkostämma i Gåxsjö, med de byalag, som ingått med ansökan att få bygga kyrka och bilda egen församling och nästan alla röstberättigade voro representerade, för att öfverlägga och besluta i den då, och rör framtiden, så ingripande kyrkfråga, varvid de flästa uttalade sig för kyrkobyggnaden, enligt af Kungl. Majt. lämnat tillstånd. Men några talade äfven emot och framhöllo den stora omkostnad vi derigenom skulle ådraga oss, och att de fortfarande ville tillhöra Hammerdal. 

Det blef nu en kort hvila för att lämna rum för enskilda örverläggnlngar, men särskild för att taga den tillämnade kyrkplalsen i närmare beskådande. Sedan samlades menigheten ånyo, för att fortsätta kyrkostämman, och vid den omröstning som följde, segrade deras mening som ville bygga kyrka, med något större röstetal än vad som framgick af öferläggningen, ty det blef nu nästan full enighet för saken, utom i Yxsknftkälen. Der något mer än hälften röstade emot att bygga kyrka i Gåxsjö.

Men med denna utgång vid kyrkostämman blef ett nytt och afgörande steg tagit att skiljas från Hammerdal och orsaken till första steget är förut delvis anteknat. Och särskild de nya landsvägsrrågorna uppväkte stridigheter och missmod, hos en del af utbyarne. Ty förut kunde vi och våra fäder hålla till godo, med de mycket dåliga kyrkvägarne. Och dessa utbyar har tillhört Hammerdal ifrån sin första början, som varierat emellan cirka 500 år och de yngsta cirka 60 år. Och vi och våra fäder har under dessa år, varit medlämmar i den gamla och stora familjen och dervid delat djupt och ledt med varandra i all vänlighet. Vid samma kyrkostämma valdes byggnadsstyrelse som blef A. Öhrberg, Gåxsjö Ordf., Karl Svensson, Nyland, Vise Ordf. och kassaförvaltare Olof Olofsson, Raftsjöhöjden, Lars Ersson, Klumpen, Jakob Huss, Kakuåsen, Jöns Ersson, Lomåsen och Jonas Nilsson, Yxskartkälen. Och till Supleanter Olof’ Pålsson, A.M. Nyström, Erik Pålsson, Johan Karlsson, Jöns Olofsson, A. Björk och A. Röst. Vill äfven nämna att sedan denna Kyrkostämma afslutades höll Ordförande Prosten N. Th. Feltström ett kort men djupt och alvarligt tal som gick till hjärtarna och det märktes väl att det äfven gick ifrån hjärtadt. Och så skildes vi under intrycket af många minnen, samt äfven tankar om den okända framtiden. 

Ytterligare något om Gåxsjö Kyrkas förarbeten m.m. 
Som det af flera orsaker uppstod hinder för Landsvägsfrågans framgång enligt förut relaterade plan yrkade Yxskaftkälens Byamän, den 31 April 1877, att få en förbindelse af Gåxsjö byamän att gemensamt efter skatt bygga en farbar väg emellan dessa byar. Samtidigt, eller något före Kyrkobyggnaden. Denna anhållan, antogs enhälligt under vissa vilkor. Och de Byalag som nu utgöra Gåxsjö Församling undertecknade då gemensamt en ny underdånig ansökan till Kongl. Majstät  om (tillstånd) rätt att bygga Kyrka i Gåxsjö och bilda egen församling. Men sedan blef större delen af Yxskaftkälens Byamän ånger och protesterade emot, först emedan det icke fans tillgång på sten m.m. Och sedan Kongl. Majt. givit sitt bifall, att Kyrkan fick bygas af trä protesterade desamma ännu en gång emot Kyrkobyggnaden och särskild emot att Yxskaftkälen skulle förläggas till Gåxsjö.

Den 18 Novämber 1880 sammanträdde Gåxsjö byamän för att samråda, i anledning deraf att en del af Yxskaftkälens Byamän protesterat emot i Kyrkfrågan. Och beslutades för att få klart vad vi hade att vänta af Yxskaftkälens Byamän, att A. Öhrberg och Hans Andreasson i Gåxsjö skulle sammankalla desamma, och ifall de flästa då ej ville vara med om Kyrkobyggnaden och församlingsbildningen, åter fordra den skriftliga förbindelse Gåxsjö byamän utfärdat om gemensam vägbyggnad. Som ock angående Kronodikning i Elgflon. Och beslutades samtidigt att ingå till Kongl. Majt. med underdånig anhållan om att utan afseende å Yxskaftkälens byamäns protest fortfarande vidhålla sin till Kongl. Majt. ingifna ansökan, hvilken skulle underskrifvas af alla Byamännen. 

/ A. Öhrberg 

Justerat: Olof Pålsson, Abraham Olofsson

Protokoll hållit vid Bystämma i Gåxsjö den 7 December 1881. 

S.D. Efter skedd kallelse sammanträdde Gåxsjö samtlige byamän, för att öfverlägga och besluta huruvida någon lämplig plats inom byns område funnes, som voro lämplig för uppförande af en Kyrka, Kyrkogård och Sockenstuga, ifall den af Kongl. Majt. nådiga tillåtelse för vissa byar i vestra delen af Hammerdals församling att bilda egen Annexförsamling, nu enades om att bygga en Kyrka. Som byamännen redan förut uttalat den åsigten att förnämligaste platsen för nämde ändamål vore att finna vid skillnadslinien mellan Olof Jonsson och Per Erssons inägo skiften på vestra sidan om den s.k. Gångren vid Gåxsjön, hade äfven Olof Jonsson och Per Ersson på förhand blifvit vidtalade att till nämda stämma öfverlägga om de voro villiga att upplåta nämnda plats, samt om villkoren för platsens öfverlåtande för ofvan antydda ändamål.

Öfver ärendet hörda, förklarade båda, att ehuru densamma som kommer att ligga på deras hemmans bästa åker, de likväl för det både för närvarande och ännu mer för framtiden nyttiga ändamålet, ville öfverlåta densamma. Och som efter öfverläggning Säx mälingar i en för ändamålet lämplig figur skulle vara tillräcklige, skulle Olof Jonsson lämna tvänne mälingar (ca 1 646 kvm), samt Per Ersson en lika stor ägovidd, för det jemförelsevis till platsens läge och godhet billiga priset af Ett hundra kronor (idag ca 5 000 kr) mälingen. Samt att Olof Jonsson förklarade sig sig villig att som gåfa lämna rästerande tvänne Mälingar. Byamännen som nu med tacksamhet uttalade sin belåtenhet, för det billiga pris som platsen betingade enades om att till lädtnadt för de öfriga byalagen ensam erlägga köpesumman, hvilken erlägges då åtkomst handlingarne erhållas, hvilket ej sker förrän beslut blifvit fattadt om att börja arbetet. Säljarne förbehålla sig att från nämda plats få borttaga s.k. matjord, samt att tills platsen för sitt ändamål blir använt själfva få begagna densamma. 

Beslutades att utfärda kallelse till samtliga byarna som skulle utgöra den nya församlingen, till sammanträde som skulle hållas i Gåxsjö femtedagjul, eller den 30de  i denna månad. 

/Olof Pålsson 
Justerat: Abraham Olofsson, Lars Svensson. 

Och vi ämnade icke låta andra vägförslag splittra föreningen. Emellertid blef den önskade vägsträckan undersökt och kostnads förslag värkstäld af Kapten Lars Berg. Och Landstinget beslutade att så fort den nya vägen blef färdig och afsynat, skulle den intagas till allmänt underhåll. Men då inträset och villigheten att uppofra något för densamma, var mycket svagt i Häggenås och delvis även i Yxskaftkälen, oaktadt om jag mins rätt hade löfte om Statsanslag. Och det var även småtvister om läget för vägen i Yxskaftkälen och vid Raftsjön som invärkade skadligt för frågans framgång.

Och det gick nu som det ofta sker, att då man icke vill eller kan hjälpa sig själf, får man icke heller, altid hjälp af andra. Och vägförslaget Häggenås – Yxskaftkälen m.m. stannade af oaktadt några och särkild Gåxsjö, Raftsjöhöjdens och Raftkälens byamän byggde vägen nästan färdig till afsyningen. Må även nämna att då Karl Olofsson var död, och föräldrarna nu för andra gången skulle lämna hemmanet Vestgården till Barnen den 2dra Oktober 1877 var det redan påtänkt att bereda plats för en Kyrka på deras åker, och förr än uppgörelsen om Gården företogs frågade Olof Jonsson sin andra måg enskild, om de skulle ta undan en skog som han värderade för (4.000) Kronor eller fyra mälingar eller Refvar, mins ej riktigt, till plats för en Kyrka, men hade han icke själf varit villig till det senare, hade han icke frågat denne, ty han viste nog vad denne ville redan förut. Emellertid är det ej nu fyra Mälingar, såsom det är anteknad i ett protokoll af den 7/12 1881. Utan det blef fyra qv. Refvar (ca 560 kvm) från Olof Jonssons gård, då platsen skriftligen genom afhandling den 18 december 1883 afsöndrades för sitt ändamål. 

Datum å Kongl. Majt. utslag och en del andra handlingar som beröra frågan om byggandet af Kyrka i Gåxsjö m.m: 

Kongl. Majts Utslag af den12 April 1878. 

Protokoll hållit vid Kyrkostämma med Hammerdals församling den 27 Maj 1877 

Protokoll hållit vid Äxtra Kyrkstämma med Hammerdals församling den 5te Augusti 1877. 

Protokoll, vid do do den 23 Septämber 1877. 

Protokoll, vid do do den 17 Ocktober 1880.

Oscar etc. sedan Kongl. Majt. genom Nådigt bref den 19 April 1872..… Stockholms Slott den 17 Juni 1881. /Gustaf Hammarskjöld. 

Östersund i Landskontoret den 25 Maj 1883. Ekberg 

Protokoll, hållit vid särskild Kyrkostämma med Byamännen inom Gåxsjö, Nylands, Lomåsens, Kakuåsens, Yxskaftkälens Raftkälens, Raftsjöhöjdens och Klumpens byar i Hammerdals församling hvilken egde rum i Gåxsjö den 11 Juni 1883.

Protokoll, hållit vid do do, se ofvan, i Hammerdals Kyrkas Sakrestia den 5 Augusti 1883.

Protokoll, vid do do,  se ofvan, den 11 November 1883.

Protokollhållit vid särskild Kyrkostämma den 20 Januari 1884 i Hammerdals Kyrkas Sakrestia med de röstberättigade Byamännen inom Gåxsjö tillämnade Annexförsamling, hvilka förenat sig om det vid kyrkostämman i Gåxsjö den 11 Juni 1883 fattade beslutet. 

Samt do do den 24 Augusti och fortsattes den 14 Septämber 1884. 

Protokoll, hållit vid särskild Kyrkostämma i Hammerdals Kyrkas Sakrestia den 2 November 1884.

Protokoll, hållit vid do do i do den 1 Mars 1885.

Protokoll, hållit vid Särskild Kyrkostämma i Hammerdals Socken Stuga den 22 Mars 1885.

Protokoll, hållit vid Särskild Kyrkostämma i Hammerdals Kyrkas Sakrestia den 16 Augusti 1885.

Protokoll, hållit vid do do i do den 27 Septämber 1885.

Protokoll, hållit vid do do den 4 Juni 1886.

Protokoll, hållit vid särskild Kyrkostämma i Hdals Kyrkas Sakrestia den 1 Augusti 1886. Alla dessa Handlingar och Protokoll äro hopsatta och öfverlämnade till Nuvarande Kyrkovärdar (i Sakrestiet) Karl Johansson och Hans Edén.

Gåxsjö i Januari 1915 /Olof Pålsson 

Den 11 Juni 1883 blef det särkild Kyrkstämma i Gåxsjö med de Byalag som ämnade bygga Kyrka derstädes, och nästan alla Röstberättigade voro representerade, för att öfverlägga och besluta i den då och för framtiden så ingripande och viktiga fråga. Men vi tänkte kanske nog så litet derpå och de flästa hade väl redan förut intagit sin ståndpunkt till frågan, hvarvid de flästa talade för Kyrkobyggnaden m.m. enligt af Kongl. Majt. lämnat tillstånd. Men några talade äfven emot och framhöllo den stora omkostnad vi genom Kyrkobyggnaden m.m. skulle ådraga oss. Och att de fortfarande ville tillhöra Hammerdal. Efter en längre öfverläggning blef det en kort vila för att lämna rum för enskilda öfverläggningar, men särskild för att taga den tillämnade kyrkplatsen i närmare beskådande, hvilken de ansågo särskild lämplig för sitt ändamål. Men några uttalade en önskan att genom utbyte af jord, söka få bygga Kyrkan några alnar mer i norr d.v.s. der Åkern var högre och jämnare (och Olof Jonsson tillmötesgick denna önskan. Och sten till sockel och källare m.m. lades så. Men några af kyrkobyggnadsstyrelsen var ej med om detta, så att vi måste flytta en stor del af stenmassan, men detta blef ett dyrt nöje, ty efter en tid måste även en dyrbar chaktning norr och öster om kyrkan företagas). Sedan samlades menigheten ånyo för att fortsätta Kyrkostämman. Varvid omröstning måste företagas (mellan förslaget att bygga Kyrka i Gåxsjö, eller afslag derpå d.v.s. med ja eller nej. Och 1006 röster afgåfvos för ja och 379 för nej. Eller med andra ord 50 ja och 24 nej (efter skattetalets röstvärde) och bland dessa röstade 4ra arbetare och födorådstagare ja och 4ra nej. I Yxskaftkälen röstade mer än hälften emot att bygga Kyrka, men i de andra byarne var man nästan fullt eniga derom. 

Efter denna utgång företogs nu val af Byggnadsstyrelse som blef A. Öhrberg Ordf., Karl Svensson vise Ordf. och kassaman samt Olof Olofsson i Raftsjöhöjden, Lars Ersson i Klumpen, Jacob Huss, Kakuåsen, Jöns Ersson Lomåsen och Jonas Nilsson Yxskaftkälen och till suppleanter Olof Pålsson i G, A.M. Nyström i N, Erik Pålsson i R, Johan Karlsson i Kl, Jöns Olofsson i K, A. Björk i L. och A. Röst i Y. Och genom denna kyrkstämma var nu ett nytt och afgörande steg tagit att skiljas från Hammerdal. Och första steget var nog som ofvan är vidrört, till stor del, de olika vägfrågorna, som uppväkte stridigheter m.m. Det var skogspengarne och den nya tiden, med sin kanske i allt för många fall nog så stora brådska som uppväckte nya sträfvanden och lust att bryta med gamla förhållanden. Ty förut kunde vi ock våra fäder hålla till godo med de mycket dåliga kyrkvägarne. Och dessa byar har tillhört Hammerdal från sin början, som varierat emellan cirka 70 och öfver 500 år. Ja, vi och våra fäder har varit medlämmar i den gamla och stora familjen och delat ljuft och ledt med varandra i all vänlighet. Vill äfven nämna att sedan Kyrkostämman afslutads höll Prosten N.Th. Feltström ett kort, men djupt och alvarligt tal, som gick till hjärtana, och det märktes att det även gick ifrån hjärtadt. Och så skildes vi under intrycket af många minnen, samt tankar om den okända framtiden.

Emellertid gick den nya kyrkfrågan sin jämna gång trotts Yxskaftkälens protest och andra motigheter tack vare A. Öhrbergs förmåga och energi. Och då Byggmästaren J. Pettersson, Östersund stannade för lägsta anbudet, upprättades kontrakt med densamma, slutade på en summa af 16.900 Kronor (idag ca 845 000 kr) då likväl allt stenarbete skulle bekostas af byalagen, som ock alla trämaterialier skulle lämnas fritt. Och dessutom skulle kyrkobyggarne, d.v.s. byalagen utgöra dagsverken vid kyrkobygget. Ringklockorna, Orgeln, Ljuskronor, Dopfundt, Värmeugnar och dyligt hörde ej till ackordet.

Byggnadsstyrelsen utskrefvo materialslängder till varje by, som ytterligare delades efter vars och ens lefverans skyldighet och alla lefvererade sina andelar. Utom en del i Yxskaftkälen och en i Nyland (Bye. De i Yxskaftkälen som röstade emot kyrkobygget blefvo aldrig uppfordrade att lämna något virke. Men de som röstade för, och de som icke röstade emot, blefvo debiterade varaf några protesterade emot att hjälpa till, kan hända att även de blifvit ånger, eller att de tyckte det kyrkobygget började för tidigt, förr än man hade någon väg. Men följden blef så, att bristande materialier, nemligen deras andelar, uppköptes å auktion och de kontanta utgifterna blefvo derigenom ännu större. Och då det icke var klart hvilka som skulle betala, Kyrkobyggarne ensam? Eller alla som ej röstade emot. Eller den blifvande församlingen? Och i följd deraf fick skulden förökas allt för mycket.

Prosten Feltström var ej nöjd med att vi läto skulden förökas till framtida svårigheter. Och förut önskade han att vi skulle sammanskjuta något innan vi började kyrkobygget. Men vi började så att säga, med tomma händer och viste ej riktigt hvilka som skulle betala. Det må dock anteknas att kyrkobyggarne lämnade ej blått materialier och dagsverken m.m. fritt, utan även dessutom cirka Kronor … under åren för att i någon mån häjda den uppkomma skuldens förökande. Som (dock) vid 1893 års slut uppgick till den höga summan af 35,913 Kronor (ca 2 000 000 kr idag) som genom uttaxeringar m.m. såsom gåfva af 1.000 Kronor (idag ca 60 000 kr) af Enkan Kerstin Andersdotter i Nyland (Gåxsjö) samt en del af den influtna summan för inköp af Kominister Gården nedgick skulden till …..

Till alla andra tvistigheter, påstås, att det Bystämmoprotokoll i Yxskaftkälen då Jonas Nilsson och A. Röst blefvo valda till ombud till ett sammanträde i Gåxsjö då ansökan om Kyrkobyggnad m.m. beslutades och varigenom Yxskaftkälen ingick i samma ansökan, skall vara förfalskat! Ja, det säges att A. Karlsson i Nyland som är ett vittne å nämnda protokoll påstod att han aldrig varit med vid någon bystämma i Yxskaftkälen! 
Ja vad är sanning? 

Gåxsjö Kyrkobyggnad och dess invigning m.m. 
Om själfva Kyrkobygget som började år 1884 må nämnas att Stenarbetaren A. Hansson m.fl. utförde detta arbete och Byggmästaren J. Pettersson i Östersund satte upp Kyrkan, men då han samtidigt hade ett byggnadsföretag i Torsta, Ås, och det var väl till stor del derföre som han icke kunde ägna nödig tillsyn öfver arbetet å Kyrkan, hvaraf även följde att en del ackordsarbetare kunde förtjäna mer än dubbla dagspenningen. Då en annan ackordstagare och förman samt även Byggmästare som satte upp tornet m.m. och som hade ojämförligt större ansvar och inlade mycket mera flit och omtänksamhet i arbetet fick intet, om ej möjligen att J. Pettersson måste betala hans kost under arbetet. Men Kyrkan blef uppsatt och vid afsyningen den 14 Augusti 1886 Godkänd, oaktadt en del var mindre väl gjordt. Men då Byggmästaren J. Pettersson hade åtskilliga skulder här på platsen som han ej torde kunna betala, samt då ackordssumman torde vara knapp, påyrkades att tilldela honom 1.000 Kronor som tillökning, hvilket förslag nästan enhälligt godkändes vid Kyrkostämma i Gåxsjö Kyrkas Sakrestia i Augusti 1886. 

Men det dröjde ej länge, innan det mer och mer började visa sig att Kyrkan ej var solidt uppsatt, i det att taket spände ut vid väggarne, och drog dervid tornet med sig, ty detta saknade sträfvar, och i följd af dessa förhållanden började tornet luta mer och mer emot kyrkan och derigenom förvärrades det onda, varvid nödiga skyddsåtgärder måste vidtagas. A. Öhrberg, eller kanske rättare Byggnadsdirektionen, uppdrog då åt Abraham Olofsson i Gåxsjö att försöka stärka tornet och kyrktaket hvilket arbete nöjaktligt utfördes, isynnerhet angående tornet. I det att han drog detsamma tillbaka och sedan satte han upp en hel hop sträfvar m.m. i tornet, och detta blef derigenom ojämförligt mycket stadigare. 

Och detta arbete kunde väl icke blifvit bättre utfördt om de ock skulle ha kallat hit själfva J. Pettersson, men troligen betydligt sämre. Det var dock ej endast Byggmästarens försummelse, utan kanske lika mycket arkitektens både ifråga om tornet och Kyrkan, ty även sedan tornet blef sträfvat sänktes kyrktaket och samtidigt trängdes sidoväggarne ut. Det blef derföre mer och mer nödvändigt att försöka höja kyrktaket och samtidigt draga ihop kyrkan med järnstag, hvilket arbete värkstäldes så godt ske kunde af Per Hemmingsson och Olof Pålsson. 

Och vi torde nu sedan få hålla tillgodo med de mindre brister, jag menar att oaktadt taket höjdes betydligt och väggarna drogs ihop ej så litet, är det ännu långt ifrån rätt som det borde ha varit. Men de som veta att Jernkorset som väger cirka 26 L£ (222 kg) är uppsatt på en dålig (lös) Granspira, hvars trätopp inuti korset är cirka 6 a 7 verktum tjock. Skulle denna möjlighet vid slagregn kunna blifva våt emellan korset och kulan så kunde det blifva farligt nog. Men då erbjöd en af arbetarne en stark furustock i stället för Granbjälken. Svarade att korset stod af sin egen tyngd och det vore på släta backen. Och de som nu sedan har haft i uppdrag att se efter tror ej att det är någon fara. 

Gåxsjö kyrka efter teckning år 1936 av Richard Ekman i Våra Kyrkor, Jämtland och Härjedalen.

Kyrkoorgeln byggdes samtidigt med kyrkan af Orgelbyggaren C.O. Lindgren i Häggenås för 3.084 Kronor (175 000 kr idag) han hade dock Chuster m.fl. till medhjälpare. Och Orgeln afprovades den 14 Augusti 1886 af Organisterna N. Blix i Hammerdal och Forsgren på Frösön. 

Bildhuggeriarbetet i Kyrkan utfördes af E. Olsson, Lit. Och målningen af kyrkan af J. Bjelke Oviken (Ösund) och förgyllningen af…

På aftonen samma dag Kyrkan blef afsynat, d.v.s. den 14/8 1886 började folk samlas, särskild för att se och höra och för att påföljande dags stora högtid, och i följd deraf höll Pastor Eriksson i Föllinge en andaksstund med de församlade ute på Kyrkogården. Och under samma tid afslutades afsyningen af Kyrkan m.m. af vise Häradshöfding Kruse och Prosten N.Th. Feltström m.fl. jemte de såsom församlings älste kallade Anders Ersson och Erik Johansson i Sikås. Och dessutom några af de för invigningen tillkallade Prästmännen samt Byggnadsstyrelsen och andra som voro intreserade af och i afsyningen, och synerättens afslutande, som allt försig gick nära altarrunden såsom det plägar ske vid dylika förrättningar. 

Den 15 Augusti 1886 blef Gåxsjö Kyrka och Kyrkogård m.m. invigd af Prosten N.Th. Feltström i Hammerdal. Assisterat af Komministrarne Hasselgren i Häggenås, Öberg i Ås, Bjurberg i Hotagen och vise Pastor Eriksson i Föllinge samt Adjungten Josefsson i Hammerdal. Och Solen sände ut varma ljusstrålar och luften var lugn och angenäm och allt var högtidligt. Ja, även Gåxsjön var mycket vacker. Men det var ett och annat som ej var färdigt eller ordnat inne i Kyrkan, så att vi hade Kyrkdörrarne stängda då folkskarorna började komma, men detta var ett stort fel. Ty alla hade slitit ont af den ansträngande resan, ty det fans ingen ordentlig väg från något håll, och i följd af dessa förhållanden, hade nog folket velat komma in i Kyrkan för att få sätta sig ned i skuggan. Och då det slutligen blef färdigt inne i Kyrkan borde vi ha öppnat dörrarne, ty folket började väl även blifva oroliga öfver att icke alla kunde rymmas i Kyrkan, men i stället skyndade vi hem för att fråga Prosten som vanligen förstod det bästa, och således kunde även gifva goda råd. Men han svarade att då dörrarne varit stängda tils nu, så var det väl bäst att låta det vara så, till sammanringningen. Men detta dröjde väl ytterligare nära en halftimma. Men när dörrarne öppnades och fastän vaktare voro tillsatta vid alla ingångar, trängde folkmassorna på allt för hårdt, så att de lugna måste följa med. Någon nämnvärd skada skedde dock ej. När jag skulle öppna norra dörren stod min mor som var 82 år nära dörren och hon kunde så när ha blifvit nedtrampad ty hon hade svårt att kunna komma undan. Naturligtvis gjorde de lugna allt vad de kunde för att skydda de svaga. Men många torde tänka att Kyrkan ej kunde lämna plats åt alla och derföre trängde man på. Och Kyrkan blef väl fullsatt, och även de äxtra sittplatserna blefvo nästan fullsatta. Akten inleddes i Biskopens ställe af Prosten i Moderförsamlingen med ett herdetal, vartill ingångsorden voro tagna ur Ps. 43: 3, 4: Sänd ditt ljus och din sanning m.m. Dessa ord tillämpade talaren på församlingen i hjertliga och alvarliga förmaningar, hvarefter de öfriga bönerna förättades, ett barn döptes, en hustru kyrkotogs. Derefter höls högmässopredikan af Öberg i Ås, som vald Pauli ord till Timotius, Haf akt på dig själf och på läran, till ingångsord. Vid slutet i Kyrkan upplästes följande. 

Erinras, att invigningen af begrafningsplatsen kommer att ske omedelbart efter utgången ur Kyrkan. I anledning af dagens högtidlighet hvarvid denna Kyrka blifvit invigd, insamlas till förmån för henne en första kollekt frivillig uti bäcken (insamlingsbössor), hvilka äro framsatta inom enhvar utaf kyrkans dörrar. Bibelförklaring hålles härstädes uti Kyrkan kl. 4 e.m.  af Pastor Bjurberg. 

Den talrika menigheten stannade på Kyrkogården, och en mindre del även inne i Kyrkan, och Prosten stod på den södra bron och nedkallade Herrans frid och välsignelse öfver den nya begrafningsplatsen. Talarens ingångsord voro härvid 1 Kor. 15. 55-57 Du död var är din udd m.m. Stunden och Ämnet samt dessa gripande alvarsord till de församlade och särskild till dem som här skulle få sina framtida grafvar, framkallade tårar ur de flästas ögon. Det föll även ett sakta regn som kanske bidrog att den tysta bedjande församlingen fördes till tanken på skördar för evigheten. Det hela var allvarligt och gripande, och icke minst denna afslutning på Kyrkogården. Ja, detta var en dag då man sökt varder.

Och mycket folk stannade kvar till afton Gudstjänsten. Oaktadt många hade långt hem. De flästa voro från Hammerdal, Häggenås, Föllinge och Laxsjö. Men det var nog många även från andra församlingar. Och det kommer väl att dröja länge innan så mycket folk samlas i Gåxsjö Kyrka. Och många fingo väl slita bra ont för att komma hit och likaså hem tillbaka emedan det då ej fans någon riktig väg. Det var cirka 30 båtlaster med kyrkfolk som färdades öfver Gåxsjön. Men det torde väl vara ännu flera som färdades i båt från Hammerdal (och Sikås). Vill även nämna att en äldre Qvinna från Hammerdal som länge varit Separatist, kom även till högtiden, men om detta var af nyfikenhet, eller af annan orsak är okänt. Visserligen kunna dessa bättre fördraga kyrkor af trä än af sten, ja, hon kom och detta invärkade så på henne, att hon sedan kunde gå till kyrkan i Hammerdal.

Ja, vi hade nu Kyrka. Men om Herran icke bygger huset så arbetade fåfängt som derpå bygga. Ja, anledningen till Kyrkobyggnaden i Gåxsjö var såsom många af de äldre känna till, och som här förut är till någon del anteknad, en följd af de många och långa vägstriderna. De som ej voro med om dessa strider och de yngre torde tänka att det var en god och helig sak att bygga en kyrka, men vi som var med från början har ofta varit oroliga, när vi kommit ihåg det ena med det andra, och det är nog så att vi måste bedja om nåd för allt, och med Publikanen säga, Gud misskunda dig öfver mig syndare. Och vi har ofta tänkt att kan hända det varit bättre i många afseenden om vi fortfarande hört till Hammerdal. Men å andra sidan måste vi väl tänka att det skulle väl vara så, som det blef, huru medlen än varit. Och nu beror det på Guds nåd och barmhärtighet samt på oss och våra efterkommande om vi låta Guds långmodighet och mildhet locka oss till bättring. Ja, det beror på detta om vi skola få någon nytta och välsignelse af vår Kyrka. 

Wi hade nu Kyrka i Gåxsjö, efter ej så litet bråk. Sedan beslutades att även bygga ett Folkskolehus i Gåxsjö, varvid Hammerdals Skoldistrikt skulle bekosta hälften. Och Kyrkobyggarne i Gåxsjö och Sikåskälens Byamän tillsammans den andra hälften äxtra. Detta enligt öfverenskommelse huru de alla tillhörde Hammerdals skoldistrikt och sådana undantags voro ovanliga. 

Och så skulle Komminister gården byggas på lämpligt beläget ställe, i Hammerdal eller Gåxsjö? Det var dock så att de flästa i Hammerdal åtminstone (af de ledande) ej ansåg sig behöfva någon Komminister gård, eller kanske rättare:  Häldre må den förläggas till Gåxsjö, än att de skulle deltaga i dess uppförande m.m. Men saken var ej så lätt afgjord ändå. Emellertid var ej Kyrkobyggarne rädd att ensam ikläda sig ansvaret för komministergården dock under det vilkor att den då skulle förläggas till Gåxsjö. Och så blef frågan afgjord och af vederbörande faststäld. Men det blef ej någon uppofring för Kommninister Gården, tack vare det höga pris som Arås utjord betingade vid försäljningen. Och hade Hammerdals församling hoppats få till Komminister Gården utan någon omkostnad torde den nog blifvit förlagd till Hammerdal. 

Af det föregående, se sidan 61 (i originalet) och följande, framgår att det hufvudsakligen var vägfrågorna som påskyndade öfverenskommelsen att bygga Kyrka i Gåxsjö Men vi torde dock få fasthålla att det är en högre makt, som med och mot vår vilja leder händelserna i verlden och dervid kan både det goda och onda få tjäna som medel. Må vi derföre taga allt som möter såsom det är. Ty Han som kan uppehålla och styra tusende världar eller himlakroppar i sitt lopp, har även mackt öfver det som mindre är. Men han låter oss handla och styra som om vi voro enväldiga. Han vill pröfva oss, och derföre låter han oss gå med lösa tömmar. Men Herren Gud kan även draga in tömmarne då tiden kommer. Ja han kan bestämma och säga, här in till skall du komma, men icke vidare, här skola dina stollta böljor lägga sig.

Antekningar öfver frivilliga Gåfvor och Donationer till Gåxsjö  Kyrka m.m.

1883 
Olof Jansson och hust. Kerstin Karlsdotter i Gåxsjö 2 qv. Refvar jord 233,65

Gåksjö byamän d.v.s. Bönder  två do do 233,65

Do do betalt till Per Ersson för två gv. Mälingar 200

Herrar Heffner och Co Sundsvall till Grundplåt för Kyrkan 500

Do  do Båda Kyrkklockorna med smide och frakt cirka …                   1 680

Enkan Lucia Andersdotter Yxskaftkälen Kalk o Patin af Silfver 100

Jacob Huss och hust. Valborg. Kakuåsen Oblatask af    do   60

Enkan Lisa Abramsdotter Nolgården Gåxsjo Kommunion Kanna af Nysilfver   80

Do  Karin Larsdotter Hurtiggården do Dopskål af do   50

Per Ersson och hust. Lisbet Gåxsjö En Kristal Ljuskrona 275

Olof Hemmingsson och hust. Armika, Högsve Gåxsjö 2 st. Alltar ljusstakar 110

Handl. J. Vinberg och hust. Anna, Mo, nu Haggenås. Kontant   50

Olof Ågren, Lorås.    En större Taklampa, den föll ner   65

Ynglingar i Gåxsjö en  do   do  denna föll ner   40

Do  i Raftsjöhöjden och Raftkälen En Dopfondt. Endast målningen 
blef betalt. Bildhuggaren E. Olsson fick ej någott, han sade sedan att 
Brita Gunilla skulle få taga betalt. Men varken hon eller någon annan 
har försökt att få något. 

Frivilligt arbete förordnades å Kyrkogården före dess invigning, 
cirka 25 dagsvärken a 1,50   37,50

Jonas Svensson Nyland 6 st. Stolar a 3 Kr  18

F. Kyrkvaktaren 0. Månsson 1 st. Sammets duk cirka …       0,50

4 Tekningslistor till Orgeln A. Öhrbergs lista     330

Olof Olofsson i R. lista 4 Kr, Lars Ersson i Kl. lista 1 Kr         5

å Karl Svenssons do 13 Kr, J. Huss do 1,50, J. Nilssons i Yx. 5 Kr     19,50

And. Hanssons do 27,50, Ol. Pålsson do 17 Kr, Jonas Perssons Långön   19 

Bildhuggaren E. Olsson Lit 1 st. Prydnad å Bokpall å Predikstol 

Karl Svensson i Nyland 1 st. Bokpall å Alltarbord 

Lars Olofsson och A. Hansson samt Västgården Granit till Sockeln m.m. 

Stamboks och Kollekt medel öfver hela Riket   2 504,09

Å Tekningslista till Mäss skrud A. Öhrberg 50 Kr. 

Prosten N.Th. Feltström 10 Kr. 

Några i Gåxsjö mindre summor 
och vad som fattades betalades af A. Öhrberg 

Genom Anders Hansson i Gåxsjö och delvis Olof Pålsson har 
å tekningslistor insamlats medel för inkop af 3ne Kristal Ljuskronor, 
som jemte frakt m.m. kostade cirka 200 kr
Om tekningen må nämnas att Ynglingarne K.J. Persson, E. Olofsson, 0. Olofsson,
P. Andersson, Pål Olof, J. Larsson, P. Larsson, Olof Persson, A. Svensson,
O. Svensson, O. Stjärna o M. Stjärna i Gåxsjö teknade 5 Kronor vardera 60

Andra i Gåxsjö by 40,75, Nyland 26- 66

Raftkälen och -höjden 16,50, Ynglinga föreningen derstädes 10.- 26,50 

Klumpen 5-, Kakuåsen 11-, Lomåsen 12,75   28,75 

Yxskaftkälen 4-, Kvarnbränna 3-, Influtne dessutom 4,41   11,41 

Af Gåxsjö Bönder 1 st. Tvillingspruta (jemte kar och ämbar) under vissa vilkor    125  

Öhrberg 2ne st. Offerbäcken     34  

Olof Pålsson, gratis skjuts och kost för Prästmän vid Kyrkhelger                      cirka 50 

 Anders Hansson do  do                         do   20

1. Öhrberg do  do                       do   11

Erik Persson do  do                       do   10 

Olof Pålsson alla öfriga sådana skjutsar m.m. endast 7 Kronor pr helg 

således cirka 3 Kronor pr helg gratis                     cirka 270

Abram Olofsson, Olof Pålsson och Lars Olofsson gratis Ringning         5  

Å tekningslista för åstadkommande af en varmugn i Kyrkan

A. Öhrberg 50 kr, Doktor N.Th. Feltström 10 Kr, E. Persson 10 Kr.     70 

O.Ersson 10 Kr, E. Eriksson 10 Kr, 0. Pålsson 10 Kr     30  

L. Olofsson yng 2 Kr, P. Ersson, Lugnet 4 Kr, Kerstin A.D. 3 Kr.       9  

And. Hansson 5 Kr, och Sönerna hans 2 Kr, Per och Ante 3 Kr.     10 

Karl Svensson Nyland 5 Kr, Jöns Jönsson, Fagerdal 2 Kr, E. Moberg do 1 Kr.       8 

Per Svensson i Mo 2 Kr, Olof Svensson, Mo 10 Kr. (torde inga skjuts)     12  

Enkan Anna Hemmingsdotter, Gåxsjö till Värmugn i Kyrkan   500  

Enk. Kerstin Andersdotter, Nyland, Gåxsjö, en gåfva till Kyrkan 

som sedan förvandlades till en fond (motsvarar idag ca 60 000 kr) 1000

Af Prosten N.Th. Feltström, en större Porträtt med ram                     cirka 25 

A. Öhrberg en do  do                   do    42 

Karl Svensson och Pastor J. Palmblad do

Karl Svensson, Jacob Huss och Olof Pålsson 3 st. do

Olof Jonsson o Hust. Gåxsjö 2 st do Gåfva af 

Erik Olofsson o Hust, Ollebacken 2 st do Gåfva af 

Per Andersson 1 st do o Kerstin Anders 1 st do (Karlsson) gåfva af 

1886 
Kollekt till Kyrkan vid Invigningen den 15 Augusti 238,02

Testamenten eller gåfvor efter aflidna? 

Frivilliga gåfvor m.m. till Folksolan i Gåxsjö 

Byggnadsplatsen af Kyrkbygarne och Sikåskälen-Ollebacken 200

Sten till Sockel samt vitsten af Sikåskälen – Ollebacken m.fl. 

Ler och Sand till Tegel och murning af E. Eriksson i Gåxsjö 

Sten till kalk för behofvet och afsalo af O. Pålsson 

A. Öhrberg en Orgel 150  

A. Svensson, Kvarnbäcken 1 st. Taklampa 10 Kr, Gåxsjö bykassa 2 st. do  5 Kr         15 

Å Lista genom O. Pålsson insamlat 19 Kr. 

deraf Logen Frejas Borg 10 Kr. för köp af Klocka     19  

Enk. Anna H.D. 2 st. malmljusstakar Karin Jonsson 1 st do

(Sigrid Eskillsson, Lärarinna i Sikås för Föllinge Skolbarns beklädnad 115,71) 

Byggmästar A. Petterson 1 st. Stol för Kathedern cirka     25

Gamla Rothskolan, Gåxsjö-Kakuåsen, Lomåsen, Nyland 

Ett parti Väggtabeller, jemte Karta och Kista från 1850 o 60 talet 

Sådana Stora Väggtabeller ej blått i Rothskolorna utan även i Folkskolorna åtminstone på den tid jag gick i Folkskolan. Vi stod i cirklar om 5 a 6 barn i varje och lärde oss först att Stafva och sedan att läsa rent och flytande och det grundligt. Nu sedan skall man ha kanske flera böcker vardera för samma ändamål. Dessa tabeller (m.m.) försåldes till A. Öhrberg utom 2ne st. som vi togo undan som ett kärt minne. Och dessa äro upphängda i Folkskolan.