Gåxsjöboken

Under århundraden har landsbygdens befolkning halt behov av att samarbeta för att klara dagens vedermödor på bästa sätt. Detta skedde främst genom att man mellan gårdarna hjälptes åt med arbetet.

När med tiden redskapen förändrades sa att de snarare kan kallas för maskiner, fortsatte samarbetet i form av gemensamt ägande och brukande av dessa. Detta kom sig naturligtvis av att maskinerna ställde sig relativt dyra i inköp i förhållande till utnyttjandegraden, som många gånger var förhållandevis låg per gård räknat. Denna form av samägande har i modern tid benämnts med ”maskin-ringar’’. Nedan följer ett exempel på en sådan från år 1919.

Avtal

Undertecknade har i förening inköpt en höpräss ”Ferm” som af ägarna enligt beslut får användas utan afgift, men vid utlåning skall en afgift af 25 öre per bunt erläggas vilken afgift uppbäres af P.O.Pålsson som derför lämnar redovisning.

Prässen med frakter kostar kronor 379:75. och har af ägarna betalts med kronor 54:25 varje.

Gåxsjö i Januari 1919.

A.Öhrberg
Erik Olofsson
P.O. Pålsson
Olof Svensson
H. Eden
P.E. Jonsson
Ante Andersson