Olof döms till döden för otukt och blodskam men benådas
Olof Olofsson på Västgården i Gåxsjö döms för att ha bedrivit otukt och blodskam med sin vanvettiga släkting Elisabeth Jonsdotter. Olof skyller på samen Clement som skall ha bedrivit trolldom som frestat till brottet. Olof döms först till döden, men benådas sedan av kungen och får betala böter. Elisabeth får piskstraff.
Från Hammerdals tingslag 1650, 1652 och 1653
Avskrivet och publicerat av Jämtlands läns fornskriftsällskap
Från Tingslag 26 november 1650
Lähnsman andrager en högmåls saak, thed en gammal änkie mann Olof Olofsson i Gåxsjö hafwer bedrefwit otuckt och blodskam medh sin tredmeningh och frencka, en wanwittigh menniskia Elisabeth Jonsdotter i Goxsiöö, men inga barn dem emillan kommit ähr.
Tå tillspordes Oluff Oluffson för hwadh orsaak skuldh han detta oråde och skamlast bedrefwit hafwer, swarade Oluff att en lapp Clemet be:dh som dödh ähr, hafwer förvillat sig medh spådom till denne lasten, för dedh han körde lappen aff sin skough, Kan eij neka till denna grofwe missgierningh och syndh. Ångrar aff hiertat och begärer nåder hos godh och höge öfwerheten.
Remitterat till den kongl: hoffrättens nådige resolution. Kyrckioherden Her Mårten Halvarson och tolfften. för Oluff Oluffson,
Andrager länssman een hordomz sack, som een gammal ålderstigen änklinger skall wara skyldigh till. Then ther medh sin fränka och tremeningh någon tijdh samanlegat hafwer doch icke aflat några baren tillhoppa.
Änklingen Olof Olofsson i Gåxsjö, tillspordes om så i saningh war, som fult rychte om sigh går att han hafuer besofuit gäntan Elisabet Jonssdotter, och huru dhet tillkommer at han som ähr nu nästan uthläfuat man skall sigh sådant ondt rådh hafua företagitt, mannen swarar sigh thet gudh bättre skyldigh wara till denna ogärningh.
Och att han wijsserligen måte wara förgorder ty att een lappe Clämet be:d dhen der och nu dödh ähr, haf:r honom undsagt een gång dhet han honom förwilla skulle, medh trulldom till een sådan mizgärningh som tywärr han nu ähr i råkat etc. Gäntan ähr och icke heller widh sin fulla skiäll.
Nu emedan denne sack betenkiandhe fordrar större tijdh än tålften sigh denna gången wäll expediera kan, uphäfues hon till nästa tingh att resolveras.
Från Tingslag 30 november 1652
Oluff i Göxsiöö saak skrifwes än wijdare till den Kongl: hoffrättas resolution.
Lähnsman androg een högmålssaak, emot en gammal ålderstegen änckelingh Olof Olofson i Gåxsjö, then ther medh sin nährskylde fräncka, en ogifft giänta Elisabet Jonsdotter, hwilken är en fåhne och wettwilligh, han till andra och hon till tredie leedh, hans lagstadde giänta, och hafwer samman legat i någre åhr, men inga barn afflat tillhopa.
Tå tillspordes om så i sanningh war, som fult rychte om sigh går att emedan han som är nu nästan uthlefwat man skall sigh sådant ondt rådh hafwa företagit, mannen swarade han sigh thet gudh bättre skyldigh wara till denne ogärningh och groffwe syndh. Här om Re skall skriffuas till den K: hoffrättens wijdare resolution.
Altså dömbdes the döden wärdh wara, effter det 18 cap: Levit. Emädan the blodhskam bedrefwit hafwa.
Från Tingslag 28 november 1653
Oplästes den Kongl. hofrättens resolution daterat den 4 Novembris 1653. Ahnrörandes att een gammal encklingh Olof i Gåxsjö som lägersmål hafft hafuer medh Elisabeth Jonsdotter, ogifft, huilka till andre och trijdie skylde ähre, skall böötha – 40 d:r silfuer myntt. – 164 m:r till treeshiffte. Män kånan Elisabetha som en fåhne ähr, skall allenast slijta rijss för tingzdörren, huilket och nu straxt sitt ändtemål nådde.
