Artikel från Gåxsjöboken

Runt Gåxsjön har man funnit rester av fornlämningar som tyder på att det har funnits boplatser så långt tillbaka som yngre stenålder. I ett dokument utfärdat den tolfte juni 1423 står att läsa följande: ”Alla de män som detta brev ser eller hör hälsar jag Sigurd i Riiswiik kärlinge…. med dessa mina närvarande på brevet, att jag till Sten Öndsson upplåtit så mycket fiske som mig tillhör i Rångnoret och därtill så många älggravar som jag äger på björna-käll som ligger i Hammerdals socken. Erkänner jag förenämda Sigurd, all jag av förenämda Sten har uppburit allt det han har sagt mig om det förenämda fisket och älggården, därför avhänder jag mig och mina arvingar det samma fisket och älggården på björna-käll och tillägnar Sten och hans arvingar till alla odals och evärderlioga ägo…” Nämnas kan att Sten Öndsson var fogde på Frösön åren 1413 – 1423. Hans Fader hette Önd Pedersson, ägare till Västerhus, en av bygdens bästa gårdar. Även han hade varit fogde tidigare. Någon köpesumma har inte angivits i brevet, inte heller framgår det hur stor andel av fisket som såldes. Av detta förstår man vilken betydelse fisket hade för de människor som bosatte sig runt sjön.

Gåxsjön är en ganska stor sjö. Den är omkring 11 km lång och cirka 5 km bred där den är som bredast. Del finns två ställen som är ganska djupa. Sannbränndjupet och Brattåsdjupet. Båda har ett djup på omkring 25-30 meter. Det finns många fisksorter i Gåxsjön. Öring, sik och smäling är de som är mest uppskattade men även harr fanns i stora mängder fram till dess att Gåxsjönoret blev muddrat omkring 1950. Därefter blev hanens lekplatser förstörda och beståndet minskade väldigt. På senare år har dock harren börjat öka till glädje för sportfiskarna. Under 1990-talet har lekplatserna i Gåxsjönoret för både harr och den nedströms lekande öringen återställts med hjälp av grus och singel. Övriga fisksorter är abborre, mört, gädda och lake. Även stemmen har tagit sig ända upp till sjön. Troligtvis finns den inte i något större antal, och huruvida den kan fortplanta sig i sjön återstår att se. Iden är en annan fisksort som finns i Gåxsjönoret men den har ännu inte iakttagits i Gåxsjön. För att förhindra idens möjlighet att nå Gåxsjön har ett vandringshinder(fisktrappa) byggts. En liknande fisktrappa fanns sedan tidigare. Ansvarig för arbetet med den nya fisktrappan var Gåxsjö- Storåns fiskevårdsområdesförening som bildades 1990 08 20.

Under 1992 och 1993 planterades öring i Gåxsjön. 2000 fiskar placerades i en kasse utanför Vallnäset i slutet av maj. Den matades hela sommaren till sena hösten då den släpptes ut i sjön. Man märkte 100 fiskar och av dessa har 50 återfångats. Ansvarig för projektet var Per- Jan Persson, vilken också är uppgiftslämnare.

Fisket i Gåxsjö bedrivs inte bara i sjön. Det finns även biflöden och mindre sjöar, som Lomsjön. Älgsjön samt Lillsjön. Lomån rinner mellan Lomsjön och Gåxsjön. Kälabäcken börjar uppe vid Stormyren där det finns stora kallkällor som ständigt förser bäcken med vatten sommar som vinter. I bäcken finns bäckforell, öring samt elritsa. Öringbäcken börjar vid Stråflon som ligger mellan Störåsen och Klumpen. Den har ett biflöde. Älgsjöbäcken. som kommer från Älgsjön. Där finns det öring och abborre. Under senare år har även gädda invandrat. Hur det har gått till förbryllar många. Under en kortare tid fanns det röding som var inplanterad och det var en uppskattad period av många. Öringbäcken har stor betydelse för öringbeståndet i Gåxsjön. Bäcken har varit öringens lekplats i alla tider. Under åren 1996 och 1997 bedrevs provfiske i Öringbäcken. Bäcken stängdes av så att de öringar som vandrat upp i bäcken fångades. De vägdes, mättes och könsbestämdes. varefter de släpptes ovanför fångstplatsen. Under 1996 fångades 22 öringar och under 1997 fångades 21. Medelvikten under åren var 9.9 hekto. Uppgifterna om provfisket har lämnats av Per-Jan Persson, vilken också var ansvarig för provfisket.

Storån som rinner mellan Gåxsjö och Nyland är det största vattendraget. Den har sina källflöden i Storfulvern i Hotagsfjällen och utmynnar i Hammerdalssjön. Storån har klarat sig från regleringar och kan betraktas som ganska orörd. Fisket påverkades både positivt och negativt av flottningen. Det negativa var att man var tvungen att spränga stora brötar, vilket förstörde botten. Det positiva var att stora mängder av småkryp av alla slag följde med timret i vattnet och blev näring till fisken. Storån är känd för sitt bestånd av flodpärlmussla. Den är fridlyst, vilket gör all den kan klara sig från utrotning. Storan är populär bland sportfiskare för sitt harr- och öringfiske. Efter det att Gåxsjön-Storåns fiskevårdsområdesförening bildades har inplantering av harr gjorts. Även andra åtgärder har vidtagits för att göra Storån mer attraktiv för sportfiskare.

Rångnoret som rinner mellan Ottsjön och Gåxsjön har haft stor betydelse när det gäller fisket i Gåxsjö. Rångnoret är lekplats för smäling (siklöja?). Många tycker nog att det borde stå bara smäling. Det har nämligen varit så att byns fiskrättsägare har haft olika uppfattning om smälingen. Somliga menar att den är en fisksort som inte blir större 18–20 cm lång. Andra menar att om den får vara i fred kan den växa till betydligt större storlek, det vill säga att det är en siksort. Vad har det nu för betydelse kanske en del undrar. Tvisten har bestått i vilken maskstorlek man ska ha på fångstredskapen, som man använder när man fångar smälingen under leken i Rångnoret. Man har även tvistat om maskstorleken på näten i sjön. Rångnorsfisket har varit föremål för många konflikter med grannbyarna Kakuåsen och Ottsjön. Det är faktiskt så att fisken vandrar från Gåxsjön och upp i Rångnoret, men den vandrar också från Ottsjön och ner i Rångnoret där den fångas under leken. Det är väl inte så konstigt om Ottsjöns fiskerättsägare inte jublar över detta, särskilt om man har den uppfattningen att det inte är fullvuxen fisk som fångas av Gåxsjöborna. Delta faktum ligger till grund för många och långa konflikter mellan byarna. Om detta har Gunnar Englund skrivit i Kakuåsens historia. Denna redogörelse är så noggrant nedtecknad att del finns ingen anledning till upprepning, dock kan nämnas att den kan vara något påverkad till Kakuåsens fördel, vilket vore ganska logiskt.

För att man ska förstå vidden och värdet av Rångnorsfisket hänvisas till några minnesanteckningar ur Olof Pålssons krönika tredje samlingen, där följande står att läsa:

”Av den kull eller årgång som började år 1853, fick vi ännu mer 54 men 1855 blef det högsta eller bästa fiskåret ty af den massa fisk som samlades på lekplatsen orkade man ej taga allt, ja, kanske icke ens hälften, ty det har alltid varit sed att endast, 2 ne fiskekarlar skulle utföra fiskearbetet, visserligen kunde de få lite tillfällig hjälp af en och annan som kom för att taga sin andel af fisken men det blef ändå för mycket för fiskekarlarne under de rikare fiskeperioderna som ofta förekommo förr. Ty fiskekarlarne skulle även hugga den ved de behövde ej blått för behövlig värme utan och sådan ved att man kunde se att ränsa, och salta fisken under qvällarne och nätterna och sådan ved fans ej i närheten och aldra minst på den skoglösa flon der stugan då stod, och så skulle man vittja sina 4ra rysjor flera gånger på qvällarne och nätterna och då de hade 2ne i Ottsjöhofdet, var det ofta mycket tungsamt särskilld medan flon m.m. var ofrusen då man måste trampa i den lösa gjyttan, med sina tunga fiskebördor ty man hade ej några diken. Emellertid var det riktigt fiskeår 1855, och särskild 3dje och 4de veckorna och de 1sta dygnen, men jag tycks minnas att vi ej fäck något under 1sta veckan såsom det ofta var fallet på den tiden, men under 4de veckan brukade man nästan alltid få mest. Och detta år fingo de 126- Mål å cirka 2 L£ d.v.s. 315 L£ och för hela hösten 827 L£, (cirka 6.930. Kg) och på ett L£ behöfdes cirka 140 smärling alltså cirka 115 780 st. Och då man fick minst lika stor mängd fisk i Gåxsjön om man medräknar både vinter och sommarfisket, samt stor och små 115 780 st. Och vi äro icke oroliga öfver att vi tagit till för mycket. Alltså 231. 560 st. Och Rångnors karlarne sade att under den bästa tiden hade de kunnat taga nästan dubbelt sa mycket”.

Av ovanstående förstår man att det inte har varit brist på fisk i Gåxsjö och att det har blivit fisk över till försäljning. Under senare år har intresset för fisket i Rångnoret minskat. Även fisketillgången har minskat av olika anledningar.

En orsak kan vara den kanal som byggdes mellan Ottsjön och Gåxsjön omkring år 1885. En annan orsak kan vara att en olaglig flottled byggdes från Ottsjön och västerut mot Lövsjön. Detta medförde att genomströmningen i Rångnoret minskade och igenväxningen började. Under senare år har även bäverns dammbyggande försämrat fisket. I dag bedrivs fisket mer som hobby. Alla som är bosatta i Gåxsjö får anmäla sitt intresse för att vara med och fiska. Därefter görs en lista upp om turordning där två och två fiskar per gång. Fortfarande kan man få rikliga fångster. Det är inte ovanligt med 200–300 fiskar per kväll.

Vinterfiske med isnät bedrevs tidigare så att de bästa fiskeplatserna fördelades mellan fiskerättsägarna. Vart fjärde år alternerade man mellan ställena, för att det skulle bli så rättvist som möjligt. Isfisket påbörjades så snart som isen hade lagt sig. Den bästa tiden för fisket är i slutet av november och december månad ut.

Det hände ibland att man bytte fiskeplats för alt man skulle få närmare till sitt fiskeställe. Så hände det sig att Jöns Jonsson på Rörnäset ville byta med Erik Eriksson på Bränna, vilket denne gick med på. Fisket började och det blev ganska kallt under en längre period. Detta medförde att den fisk som blev fångad hann frysa innan man hann hem med den. Vid tre eller fyra tillfällen i följd hände detta för Erik Eriksson. Han körde häst när han vittjade näten och hade en släde som han slängde fisken i. Så småningom blev det ganska mycket fisk i släden, för om fisken ändå var frusen så gjorde det inget om den fick ligga kvar. När Erik Eriksson kom tillbaka efter att ha vittjat sina nät var Jöns Jonsson på byn för all uträtta några ärenden. Erik stannade vid affären där Jöns Jonsson stod. Det var ju ganska naturligt att pratas vid med tanke på att de hade bytt fiskeplats. Efter en stund frågade Jöns hur del gick med fisket. Erik tyckte att fisket hade gått bra och att han var nöjd med bytet. ”Du kan själv titta i släden”, vilket Jöns gjorde. Där stod han och stirrade ner i släden en lång stund varpå han säger: ”Ja ja. du har fiskat bra”. Erik sa inget om varför det var så mycket fisk i släden, i alla fall inte då.